binasvardag

När ska man lära sig att lämna det som inte är bra för en?

Jag har skaffat nya brillor men inte fått dem ännu! Jag föll för dem här direkt, dem är inte direkt diskreta men samtidigt sticker dem inte ut för mycket!

Jag är sjukt sliten på bilden men men...

Glasögonen kommer från synoptik och märket är Dolce Gabbana!

Vad tycker Ni?

Tillbaka i Umeå igen och det är precis lika grått och trist som det var när jag lämnade stället. Känns så tomt igen och alla dem känslor jag hade när Mr.Y åkte iväg finns med mig nu. Jag hade lärt mig att inte sakna så mycket, att inte få känna hans närhet, hans kyssar och hans ömhet. Att sova ensam var lätt, imorse när jag kom hem möttes jag av en tom och ekande lägenhet. Ingen som var hemma, jag blickade upp mot Mr.Ys fönster när jag gick in genom porten, det värkte i mitt hjärta att jag fortfarande inte skulle få se honom vinka från sitt köksfönster, att jag inte skulle få somna på hans bröst inatt. Usch jag mår verkligen inte bra just nu.. Han var så gullig innan jag skulle åka, sa att det var jobbigt att jag skulle åka och jag borde stanna. Tror ni man vill åka då? Nej.. Men jag har barn och ansvar och kan inte låta mina impulser styra mig för mycket. Han kommer ju hem så småningom, men det kommer att vara jobbigt den närmsta tiden. Dessutom har vi ju det förhållande vi har och det gör det inte lättare.. Nu orkar jag inte skriva mer..

Godnatt

Hej alla mina vänner och alla ni andra som snubblar över denna blogg ibland :-)

Idag vaknade jag väldigt sent, och jag hade tio missade samtal varav sju av dem var från Mr.Y. Tydligen så lyckades jag att sova bort att dem övriga i kollektivet skulle ge mig en nyckel så att jag kunde få i mig lite mat, snälla som dem är hade dem lagt ut en nyckel så att jag kunde ta mig in. Så nu sitter jag här vid det vita runda köksbordet och blickar då och då ut genom köksfönstret och tittar på människorna som passerar förbi. Mr.Y är på jobbet och jag är lämnad åt min ensamhet. Två nätter kvar tills jag åker hem, ser inte framemot bussresan hem igen.

Måste erkänna att det är rätt jobbigt att ha ett sånt här "förhållande" på grund av att man helst inte ska avslöja för varandra vad man egentligen känner för varandra. Varför måste det vara så? Kan man inte bara komma clean med hur man känner även fast det inte är ett "riktigt" förhållande? Förstår mig inte riktigt på det konceptet.

Eftersom Mr.Y inte är hemma och det inte finns så mycket att göra då jag inte hittar i den här staden så tänkte jag börja plugga nu.

Ha en bra dag!

Middagen vart bra och allt var till belåtenhet, vi bestämde oss för att hyra film och det var Twilight som stod på menyn. Jag såg den bara för ett tag sedan, min tolkning är att det är en kärlekssaga i en annan tappning och för en gångs skull kan jag köpa konceptet "tonårskärlek". Jag brukar inte föredra kärlek på film, särskilt inte highschool romanser! Men den handlar ju om vampyrer och de dödliga. Den har mycket vackra miljöer och Robert Pattinson växer med filmen. Från början tyckte jag mig inte alls förstå denna fascination för den mannen. Hur media beskrev honom som en av världens sexigaste män? Hur tjejer/kvinnor skulle hugga av sig ena armen för att få en kyss av denne bleke man? Men okej, I surrender, han är snygg, åtminstone blir han snyggare allt eftersom att filmen rullar på. Han är mystisk och han är väldigt stilig, fulsnygg om du frågar mig.

Ett kort liten notis måste jag skriva angående mitt tidigare inlägg angående Molly och mens inlägget. Jag skrev att Olivia inte säger mer än MAMMA, MAMMA! Vanligtvis när vi pratar i telefon så pratar hon oavbrutet men idag gjorde hon inte det, trots ett fruktansvärt vrål om det var hon som skulle prata först.

Jag saknar mina barn, MYCKET! Men det är inte många dagar kvar tills jag åker hem.

Vad tycker ni om denne man?

När vi satt och käkade middag så ringde Basse och frågade om jag hade tid att prata en stund, snäll som jag oftast alltid är så svarade jag att det hade jag. Han berättade att Molly var helt förstörd och att hon grät som bara attan för att dem hade kommit in på ämnen mens... Molly var totalt förkrossad över att hon en dag skulle få det. Nu vart det en aning panikartat för att när Molly skulle prata med mig ville såklart Olivia också prata och skrek som en galning. Okej, Olivia får prata först, hon säger absolut ingenting, bara MAMMA, MAMMA! Ja svarar jag, mamma är här, vad har du på hjärtat? Total tystnad, jag får prata med Molly som med gråten i halsen säger att hon är ledsen för att hon är rädd för att få blod ur slidan. Jag försöker så pedagogiskt som möjligt förklara att det får man när man blir större, att alla flickor får det så småningom för att kunna bli kvinnor. Ännu ett totalt ramaskri och en gråt som talar för sig själv, pure fear! Hm.. hur får jag till en bra förklaring på det här? Jag försöker lugna och återigen säga att det kommer dröja länge innan mensen kommer och att det är naturlig del av livet. Mitt vänstra öra får återigen genomgå ännu ett försök till total dövhet då Molly bryter ut i ännu ett skrik och hjärtskärande gråt. Försöker avleda genom att berätta om att tomten snart kommer, det hjälper sen börjar hon gråta igen. Då säger jag att hon inte kommer få mens, att det bara är mammor som har det. DÅ slutar hon gråta och köper min förklaring. Jag och Basse kommer överrens om att vi ska köra på den förklaringen ett tag då hon inte förstår vad mens innebär. Fick även dra en vitlögn om att mens inte gör ont, finns ingen anledning att börja förklara om vilken förjävlig mensvärk man kan måsta utstå när man är kvinna. Det är faan inte lätt att vara mamma, att behöva tänka ut lämpliga svar till mindre bekväma frågor. Jag har inga problem att prata om sådana saker, men det är svårt att förklara sådana saker för en treåring.

I övrigt har jag det bra här, jag och Mr. Y hade ett litet bråk tidigare idag, som handlade om att vi hade bråkat lite inatt. Totalt onödigt tjafs enligt min mening men han ville fortsätta tjura ett tag till.

Vi har käkat middag, jag Mr.Ys bror och hans sambo. Mr.Y är och bygger på konstverket och är med andra ord inte polis (Josefin) :-D. Jag bjöd på vegetarisk lasagne idag, bakade också en härlig fudgekaka som vi inte fått avsmaka ännu för att vi väntar på Mr.Y.

Hoppas eran  dag har vart bra!

Jag befinner mig för tillfället i Uppsala där jag är och hälsar på Mr.Y. Det var en väldigt lång och tråkig bussresa som tog mig hit men när jag kom fram kändes det värt dem 8 timmar som spenderades på Ybussen. Min rumpa smakade buss när jag kom fram :-P. Mr.Y mötte mig på busshållplatsen med ett stort leende och jag log tillbaka. I en månad har vi vart ifrån varandra, vi har kommit på kant både via telefon, sms, och internet. Alla som haft någon form av distansförhållande vet hur frustrerande det kan vara när man blir oense och inte kan prata ut öga mot öga. Jävligt jobbigt kan jag säga. Men nu är jag här och det känns bra. Just nu sitter jag vid köksbordet och väntar på att Mr.Y ska komma hem från arbetet. Dagen har gått åt till att lära känna Mr.Ys bror och hans sambo. Jag och hans bror har gjort en låt på mitt garageband program och det var riktigt roligt. Men det många långa timmar som jag har väntat på Mr.Y nu, samtidigt visste jag att han skulle vara tvungen att jobba även fast jag kom hit, så jag var helt förberedd på det. Nu ska jag nog försöka äta lite, börjar bli lite hungrig nu.