Hej mitt vinterland..
Nu är det några dagar sedan snön kom och visst blir man en aning lyckligare när det är vitt ute? Det knastrar under fötterna när man är ute och går. Kylan biter i kinderna, när man andas ut så kommer ett vitt moln av ånga. Veckans träningspass är avklarade och det känns skönt, jag och Carro har vart så duktiga i veckan och haft en bra intensitet i våra pass, det har varit en bra träningsvecka med andra ord :-) Jag känner mig fortfarande nere och det mesta känns fortfarande rätt tungt, men jag hoppas att det löser sig snart. En irreterande sak är att mitt headset till min Iphone är borta!! Fruktansvärt drygt!!!
När ska man lära sig?
Det är mycket i mitt liv som är väldigt tufft just nu. Jag orkar inte fokusera på något men några få saker tvingar jag mig själv att göra. Som att träna med min fina vän Carolina! Jag känner ingen direkt lust men när jag tar mig dit och kör mitt pass så mår jag faktiskt bättre. Jag har alltid varit dålig på att säga ifrån, att våga lämna det som ger mig mer huvudbry än lycka, varför vet jag inte. Jag har lärt mig att skilja på min större dalar och de mindre. När jag mår riktigt dåligt har jag svårt att skratta och le från hjärtat, jag drar mig undan och allt runt omkring mig är kaos, precis som det är inombords, när jag har dem mindre dalarna så orkar jag träffa människor utan att få ångest för det. Som det är nu så känner jag mig bara rent avtrubbad. Skulle vilja gråta men jag kan inte, men det skulle hjälpa mig iallafall. Just nu känns min "relation" till MrY spänd efter vårt bråk igår. Trots att det vart hyfsat utrett så har vi nog båda backat en aning. Han kan vara väldens underbaraste, för att sen vända och bli sur och kall. När han har sina humörsvängningar så är det oftast jag som får ta emot hans elaka kommentarer och lyssna på hur sur han är. Ibland är det tydligen mitt fel också...
När ska man lära sig att lämna det som inte är bra för en?
Nya brillor
Jag har skaffat nya brillor men inte fått dem ännu! Jag föll för dem här direkt, dem är inte direkt diskreta men samtidigt sticker dem inte ut för mycket!
Jag är sjukt sliten på bilden men men...
Glasögonen kommer från synoptik och märket är Dolce Gabbana!
Vad tycker Ni?
.....
Tillbaka i Umeå igen och det är precis lika grått och trist som det var när jag lämnade stället. Känns så tomt igen och alla dem känslor jag hade när Mr.Y åkte iväg finns med mig nu. Jag hade lärt mig att inte sakna så mycket, att inte få känna hans närhet, hans kyssar och hans ömhet. Att sova ensam var lätt, imorse när jag kom hem möttes jag av en tom och ekande lägenhet. Ingen som var hemma, jag blickade upp mot Mr.Ys fönster när jag gick in genom porten, det värkte i mitt hjärta att jag fortfarande inte skulle få se honom vinka från sitt köksfönster, att jag inte skulle få somna på hans bröst inatt. Usch jag mår verkligen inte bra just nu.. Han var så gullig innan jag skulle åka, sa att det var jobbigt att jag skulle åka och jag borde stanna. Tror ni man vill åka då? Nej.. Men jag har barn och ansvar och kan inte låta mina impulser styra mig för mycket. Han kommer ju hem så småningom, men det kommer att vara jobbigt den närmsta tiden. Dessutom har vi ju det förhållande vi har och det gör det inte lättare.. Nu orkar jag inte skriva mer..
Godnatt
God eftermiddag!
Hej alla mina vänner och alla ni andra som snubblar över denna blogg ibland :-)
Idag vaknade jag väldigt sent, och jag hade tio missade samtal varav sju av dem var från Mr.Y. Tydligen så lyckades jag att sova bort att dem övriga i kollektivet skulle ge mig en nyckel så att jag kunde få i mig lite mat, snälla som dem är hade dem lagt ut en nyckel så att jag kunde ta mig in. Så nu sitter jag här vid det vita runda köksbordet och blickar då och då ut genom köksfönstret och tittar på människorna som passerar förbi. Mr.Y är på jobbet och jag är lämnad åt min ensamhet. Två nätter kvar tills jag åker hem, ser inte framemot bussresan hem igen.
Måste erkänna att det är rätt jobbigt att ha ett sånt här "förhållande" på grund av att man helst inte ska avslöja för varandra vad man egentligen känner för varandra. Varför måste det vara så? Kan man inte bara komma clean med hur man känner även fast det inte är ett "riktigt" förhållande? Förstår mig inte riktigt på det konceptet.
Eftersom Mr.Y inte är hemma och det inte finns så mycket att göra då jag inte hittar i den här staden så tänkte jag börja plugga nu.
Ha en bra dag!
Middag och Twilight
Middagen vart bra och allt var till belåtenhet, vi bestämde oss för att hyra film och det var Twilight som stod på menyn. Jag såg den bara för ett tag sedan, min tolkning är att det är en kärlekssaga i en annan tappning och för en gångs skull kan jag köpa konceptet "tonårskärlek". Jag brukar inte föredra kärlek på film, särskilt inte highschool romanser! Men den handlar ju om vampyrer och de dödliga. Den har mycket vackra miljöer och Robert Pattinson växer med filmen. Från början tyckte jag mig inte alls förstå denna fascination för den mannen. Hur media beskrev honom som en av världens sexigaste män? Hur tjejer/kvinnor skulle hugga av sig ena armen för att få en kyss av denne bleke man? Men okej, I surrender, han är snygg, åtminstone blir han snyggare allt eftersom att filmen rullar på. Han är mystisk och han är väldigt stilig, fulsnygg om du frågar mig.
Ett kort liten notis måste jag skriva angående mitt tidigare inlägg angående Molly och mens inlägget. Jag skrev att Olivia inte säger mer än MAMMA, MAMMA! Vanligtvis när vi pratar i telefon så pratar hon oavbrutet men idag gjorde hon inte det, trots ett fruktansvärt vrål om det var hon som skulle prata först.
Jag saknar mina barn, MYCKET! Men det är inte många dagar kvar tills jag åker hem.
Robert Pattinson
Vad tycker ni om denne man?
Att bli kvinna...
När vi satt och käkade middag så ringde Basse och frågade om jag hade tid att prata en stund, snäll som jag oftast alltid är så svarade jag att det hade jag. Han berättade att Molly var helt förstörd och att hon grät som bara attan för att dem hade kommit in på ämnen mens... Molly var totalt förkrossad över att hon en dag skulle få det. Nu vart det en aning panikartat för att när Molly skulle prata med mig ville såklart Olivia också prata och skrek som en galning. Okej, Olivia får prata först, hon säger absolut ingenting, bara MAMMA, MAMMA! Ja svarar jag, mamma är här, vad har du på hjärtat? Total tystnad, jag får prata med Molly som med gråten i halsen säger att hon är ledsen för att hon är rädd för att få blod ur slidan. Jag försöker så pedagogiskt som möjligt förklara att det får man när man blir större, att alla flickor får det så småningom för att kunna bli kvinnor. Ännu ett totalt ramaskri och en gråt som talar för sig själv, pure fear! Hm.. hur får jag till en bra förklaring på det här? Jag försöker lugna och återigen säga att det kommer dröja länge innan mensen kommer och att det är naturlig del av livet. Mitt vänstra öra får återigen genomgå ännu ett försök till total dövhet då Molly bryter ut i ännu ett skrik och hjärtskärande gråt. Försöker avleda genom att berätta om att tomten snart kommer, det hjälper sen börjar hon gråta igen. Då säger jag att hon inte kommer få mens, att det bara är mammor som har det. DÅ slutar hon gråta och köper min förklaring. Jag och Basse kommer överrens om att vi ska köra på den förklaringen ett tag då hon inte förstår vad mens innebär. Fick även dra en vitlögn om att mens inte gör ont, finns ingen anledning att börja förklara om vilken förjävlig mensvärk man kan måsta utstå när man är kvinna. Det är faan inte lätt att vara mamma, att behöva tänka ut lämpliga svar till mindre bekväma frågor. Jag har inga problem att prata om sådana saker, men det är svårt att förklara sådana saker för en treåring.
I övrigt har jag det bra här, jag och Mr. Y hade ett litet bråk tidigare idag, som handlade om att vi hade bråkat lite inatt. Totalt onödigt tjafs enligt min mening men han ville fortsätta tjura ett tag till.
Vi har käkat middag, jag Mr.Ys bror och hans sambo. Mr.Y är och bygger på konstverket och är med andra ord inte polis (Josefin) :-D. Jag bjöd på vegetarisk lasagne idag, bakade också en härlig fudgekaka som vi inte fått avsmaka ännu för att vi väntar på Mr.Y.
Hoppas eran dag har vart bra!
Uppsala
Jag befinner mig för tillfället i Uppsala där jag är och hälsar på Mr.Y. Det var en väldigt lång och tråkig bussresa som tog mig hit men när jag kom fram kändes det värt dem 8 timmar som spenderades på Ybussen. Min rumpa smakade buss när jag kom fram :-P. Mr.Y mötte mig på busshållplatsen med ett stort leende och jag log tillbaka. I en månad har vi vart ifrån varandra, vi har kommit på kant både via telefon, sms, och internet. Alla som haft någon form av distansförhållande vet hur frustrerande det kan vara när man blir oense och inte kan prata ut öga mot öga. Jävligt jobbigt kan jag säga. Men nu är jag här och det känns bra. Just nu sitter jag vid köksbordet och väntar på att Mr.Y ska komma hem från arbetet. Dagen har gått åt till att lära känna Mr.Ys bror och hans sambo. Jag och hans bror har gjort en låt på mitt garageband program och det var riktigt roligt. Men det många långa timmar som jag har väntat på Mr.Y nu, samtidigt visste jag att han skulle vara tvungen att jobba även fast jag kom hit, så jag var helt förberedd på det. Nu ska jag nog försöka äta lite, börjar bli lite hungrig nu.
Tisdag
Igår tränade jag bröst och triceps och jag har en skön träningsvärk idag vill jag lova! I förmiddags körde jag ännu ett pass med Carro, rygg och biceps. Som tur var hade vi båda vaknat på en bättre sida idag, igår var båda två rätt sura och orkade knappt surra nåt, vilket är väldigt ovanligt för att vara vi! Imorgon är det dags för att mörda benen igen och det ser jag framemot. Det jag gillar och träna mest är just ben och rygg, sen ska jag iväg på delegering så att jag kan få ge medicin på jobbet.
Är väldigt trött idag eftersom att jag återigen gick och la mig alldeles försent igår. Pratade med Mr.Y igår via Skype och det blev rätt sent, sen pysslade jag om mig själv och mina naglar framför tv:n så klockan hann bli halv tre innan jag kom i säng. Får skylla mig själv helt enkelt. Just nu håller jag på att tvätta och snart är det dags att gå och hämta barnen. Imorgon fyller Basse år och jag funderar på att bjuda honom på middag så att barnen får fira sin pappa. Ikväll kommer kanske en killkompis på besök, vi får se hur pass pigg jag känner mig efter alla bestyr med barnen. Hoppas ni får en trevlig kväll så länge!
Söndagsmiddag!
Nu har vi nyss kommit hem jag och barnen, det känns så bra att ha dem här hos mig igen! Idag vaknade jag rätt sent, en välbehövlig sovmorgon kan man säga ;-) Sen så fick jag besök av två av mina favorit morbröder. Det var jätte roligt att dem kom förbi. Fick skjuts till pappa där jag, barnen, Basse och min bror var bjudna på söndagsmiddag för lite försenat firande av min bror som fyllt år! Det var supergod middag som avslutades med prinsesstårta. Som tur var hann jag städa innan jag skulle iväg så det känns skönt att det är fräscht nu när barnen är här. Nu ska jag natta mina små änglar!
Vi hörs senare!
Min underbara familj! Trots att jag och Basse inte är tillsammans längre så ser jag honom som en del av min familj!
Effektiva jag!
Pust, nyss hemkommen efter en mindre handling med min pappa, råkade dessutom se ett av mina gamla ligg och jag ville inte att han skulle se sig, därför skyndade jag mig in på ICA. Hoppas att han inte såg mig..
Dagen började med att jag åkte till skolan där vi hade föreläsning om naturalism och realismen, sen fika med en klasskompis, stan, studievägledning, körskola, matintag och sen hem för att ta bussen till IKSU. Körde ett bra mördarpass för benen idag! Hoppas på en skön träningsvärk imorgon. Efter det åkte jag direkt till Basse, trodde att jag skulle vara barnvakt men det hade blivit inställt, fick middag ändå. Stannade en stund och lekte med barnen och sen åkte jag handlade lite mat, behöver det inför mitt fem timmar långa prov imorgon. Är rätt trött nu, ska försöka mig på en tidig kväll ikväll. Lite pluggande och sen slappa framför tv:n och fixa med kycklingsallad inför morgondagen.
Jag har en grym energi nu, känner mig stark mentalt och redo för anta nya utmaningar. Jag vill komma någonstans med mitt liv och inget ska hindra mig nu. Peppad som tusan!
Håll tummarna för mig imorgon!
PUSS
God morgon!
Hemkommen från jobbet och kan dessvärre inte lägga mig eftersom att jag måste hämta Olivia om två timmar. Jag hoppas att hon kommer att vilja sova när vi kommer hem, annars kommer mina barn ha en väldigt trött moder idag. Jag har förresten glömt att nämna mitt MVG som jag fick på mitt tal i nationella provet i svenskan! Tjoho vad stolt jag är över mig själv! Min lärare öste en massa beröm över mig, det gjorde verkligen min dag.
Nu har en vecka gått sen Mr.Y lämnade Umeå för Uppsala, måste sägas att det faktiskt inte känts så jobbigt som jag hade trott att det skulle göra! För visst är det så att det brukar vara värst första veckorna? Så om det har gått så här bra hittills, att saknaden inte förtärt mig så borde det ju bara gå bättre, eller? Kanske är det för att jag hade insett att Jag behövde min egna tid och distans till allt för att hitta tillbaka till mig själv som det har känts så lätt? Jag har extremt lätt att tappa fokus och jag behöver öva mig på att ha en balans i mitt liv. Då allt ska få lika mycket tid, fast skolan och barnen ska självklart ha den mesta tiden. Till veckan som kommer har jag tänkt att få lite ordning och struktur i min vardag, det är inget som kommer hända över en natt men det är något som jag tänker jobba på. För jag är viktig, om jag inte prioriterar mig själv, mina mål och drömmar hur ska jag då kunna fungera som en lycklig människa? Jag har också tänkt att jag ska få någon form av ordning på min träning så att jag verkligen kommer igång, under den intensiva period jag och Mr.Y har umgåtts så har ett och annat trivsel kilo kommit till. Inget jag trivs med alls, men sena måltider och en massa mys flera gånger i veckan sätter onekligen sina spår! Det är trots bara att inse att man inte längre är ung 20-åring som har en förbränning på högvarv.
Nu måste jag fika något! Dagen är fylld med aktiviteter som ska utföras och uträttas.
...
Det sägs att "lika barn leka bäst" men frågan är väl om det stämmer? Jag kan hålla med om det till en viss del, men vad tråkigt det skulle vara om hela tiden skulle umgicks med människor som tänker precis som en själv, hur skulle vi då kunna ta lärdom av varandra? Det är våra olikheter som gör oss unika, det är dem som får oss att stanna och vilja ha mer.
Jag kan inte låta bli att undra......
Döljer du något för mig? Är det något du inte vill berätta?
Jag tycker inte om halvsanningar, dem förvandlas snabbt till lögner.
Fruktar du min vrede om du berättar sanningen, eller vill du helt enkelt inte dela med dig?
Jag blir sällan arg, men när du inte kan vara ärlig gör du mig förargad.
Det som göms i snö kommer upp i tö, har du hört det ordspråket?
Dina halvsanningar är inte befogade, dem behövs inte.
Sanningen är alltid det enklaste, det är mottagaren som väljer att tolka den.
Små saker dyker upp här och där, och jag undrar varför du har döljt dem för mig?
Låt sanningen vara din motto så slipper det bli missförstånd....
Dofter
Just nu doftar hela lägenheten hemmagjord chokladfudge kaka, som förövrigt gjorde en enorm succe´igår på Ingelas dotters dop. Jag älskar doften av nybakat, det får mig trygg, lugn och harmonisk. Mr Y är ett stort fan av min kaka, han kan trycka i sig en plåt på en dag om man inte hejdar honom. Luktsinnet är något jag tar förgivet, men dem gånger jag är förkyld och inte kan känna varken lukt eller smak så inser jag hur värdefullt det är att ha. Det måste vara fruktansvärt att inte kunna känna varken doft eller smak, inget kan ju bli gott? Hoppas jag aldrig behöver uppleva det.
Annars så är jag trött som vanligt, gick och la mig rätt sent och klev upp i morse för att jobba. Nu är kakan färdig bakad och Basse och barnen kommer snart och hämtar upp mig, vi ska fira mamma som fyllde år igår, dessutom måste vi förbi barnenshus för att kolla på maskeradkläder till barnen.
Hörs senare!
Bye bye Baby....
Idag åkte min baby iväg, kändes så fruktansvärt tungt att säga hejdå... Jag vet att jag har sagt att jag tyckte att det skulle bli skönt att åkte iväg, så att jag skulle få tid att hitta mig själv igen. Det tycker jag fortfarande, men det känns lika tomt, ledsamt, ensamt och tråkigt att han är borta nu. Tiden brukar tendera att gå snabbt och snart är han nog hemma igen, men ni ska veta att det inte känns roligt att lägga sig i en tom säng inatt...
Jag grät efter vi hade kysst varandra en sista gång, under den korta tiden han var här innan det var dags att ta bussen till buss stationen så höll tårarna på att komma. Men jag ville inte att han skulle se hur ledsen jag egentligen var. Jag har iallafall haft sällskap ikväll av Markus, jag har inte behövt vara ensam. Imorgon är det dop för Ingelas senaste underverk Melissa. På kvällen ska jag på jag eventuellt på bio och emellan det ska jag passa barnen medan Basse ska träna. Till veckan har jag massvis med saker att uträtta plus att barnen kommer på söndag. Mamma fyller dessutom år imorgon (läs lördag). På söndag ska jag jobba ett kort pass.
Nu ska jag lägga mig i min stora tomma säng och hoppas att jag får vara med Mr.Y i mina drömmar.
Sov gott!
Onsdag- Bio med Carro
Just nu springer jag omkring och jag gör elva olika saker samtidigt, jag tvättar, hänger upp tvätten, sätter igång diskmaskinen, städar och pluggar samtidigt. Förövrigt är jag ju super trött och skulle mer än gärna lägga mig i sängen och sova en stund. Försöker skriva klart ett arbete i religionen och det är hur mycket som helst, sen så har jag en hel del andra arbeten som ska jag måste skriva. Mr.Y ska laga middag åt mig idag, så det ska bli riktigt skönt att slippa göra det iallafall! Ikväll ska jag få gå på bio med underbara Carolina, hon bjuder :-) Vilka fina vänner jag har va?! Haha hon ville bjuda igen eftersom att jag har bjudit henne på så mycket mat :-)
Nä mina vänner, det här blev ett kort och ointressant inlägg!
Skriver mera senare
Förändring
Ni som har följt min blogg ett tag nu kanske minns att jag skrev att jag hade som målsättning att vara ute minst en halvtimme per dag och röra mig varje dag? Det gick ju faktiskt väldigt bra, men på slutet har jag inte alls följt mina egna anvisningar. Men nu har jag bestämt mig för att jag måste lägga om mina rutiner och vanor. Redan innan jag träffade Mr.Y hade jag kommit in i en fas då jag knappt orkade träna, berodde i och för sig på att jag inte mådde så bra, men nu har jag tänkt att jag måste göra en förändring. Jag och Mr.Y har haft alldeles för mycket myskvällar som slutar med Coca cola, chips, olika bakverk, och sen kvällsmål som innehåller alldeles för mycket kalorier.
Jag vägrar bli så tjock som jag var för några år sedan då jag mådde som sämst. Jag vill trivas med mig själv, och det gör jag när jag har en vikt som känns bekväm och att jag rör på mig regelbundet. Att träna handlar inte längre bara om att vara snygg, utan det är en investering för livet, så att man orkar mer, lever lite längre och förhindra att man drabbas av sjukdomar som kan komma om man blir för överviktig. I grunden tycker jag rätt bra om mig själv och min kropp, men jag vet att jag mår bättre när jag tar bättre hand om mig själv.
Idag är det en stor hallowen fest som jag hade tänkt att gå på men jag känner att jag inte orkar. Jag har festat två helger i rad och jag behöver en pause. Så ikväll ska Mr.Y laga en god middag åt mig, sen ska vi bara mysa och det ser jag framemot! Igår var jag, Basse och barnen och tände ljus på Englas grav. Det var väldigt vackert på kyrkogården, men det var kallt och barnen var trötta.
Pappa har avslöjat att han tänker bjuda mig och barnen samt min bror och Basse på en utlandsresa till sommar :-) Helt fantastiskt! Jag fick bestämma om jag ville att Basse skulle följa med och vi har pratat om det. Eftersom att vi inte lever tillsammans längre kanske det kan verka konstigt att min pappa vill bjuda med honom, men han tycker om Basse och han är ju pappa till mina barn. Jag har beslutat att han ska få följa med, för barnens skull. Vi har en så pass bra relation att jag gärna reser iväg med honom, även om det bara är som vänner.
Nu ska barnen få bada!
Hörs senare!
Less
Ännu en vecka har gått och nu är det återigen måndag igen och det är min tur att ha barnen. Helgen har vart bra, då jag jobbade på fredagen och festade på lördagen. Ännu en lyckad utgång måste jag säga. Jag hade hur kul som helst och jag fick så mycket bekräftelse att jag blev överfylld :-) Precis vad jag behövde, har känt att jag har hamnat i en ful period med tanke på mina ögon och allt som har vart. Inte känt mig speciellt vacker eller snygg, känt mig tjock och fet eftersom att mina konstiga matvanor jag har skaffat med Mr.Y har satt sina spår. Kom iallafall iväg på två pass förra veckan och den här veckan ska jag se till att det blir fler än så. I lördags natt fick Mr.Y vänta på mig många timmar innan jag kom hem, han var ju hemma hos mig och väntade.... I fredags så gick vi ut och käkade, det var en middag som lämnade mig med en blandade känslor. När vi kom hem bestämde vi oss för att prata ut. Jag erkände då att jag faktiskt är lite små kär i Mr.Y... Vi diskuterade fram och tillbaka om vi skulle bli tillsammans på "riktigt" eller inte. Enligt min mening så har vi ett förhållande men han är så fruktansvärt envis. Jag vet att han tycker om mig så fruktansvärt mycket, han inser inte själv hur många gånger han bevisat detta. På lördagen var det tänkt att han skulle ut men det blev inte så, men jag bestämde mig för att gå ut ändå. Jag måste ju leva mitt liv och inte anpassa mitt liv efter honom.
I söndags så hade vi det så mysigt, och vi bestämde att vi skulle se film på kvällen.. Dock var jag riktigt sliten så jag somnade i soffan.. Vi gick och la oss alltför sent och återigen så insåg jag hur mycket jag ger men tyvärr får jag inte lika mycket tillbaka... Vi vaknade imorse och båda två var väldigt trötta, jag ordnade lunch och sen dansade jag loss i köket tillsammans med min ipod och mina rosa lurar. Plötsligt ser jag hur Mr.Y står och tittar på mig, han kommer fram till mig och säger hur söt och gullig jag är. Vi hade en mysig dag tillsammans men tyvärr slutade den i tårar igen... Jag är riktigt förvirrad, arg och less...
Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra..
Tisdag natt
Sitter här framför min nya dator som är så underbar att jag tror att jag har gått och blivit kär i en pryl. Idag blev inte alls som jag hade planerat, jag var så trött att jag knappt kunde få upp ögonen. Mr.Y vaknade ovanligt tidigt, kan bero på att min väckarklocka ringde och att min telefon ringde också. Mr.Y svepte in sig i täcket och gick ut till vardagsrummet, min söta underbara Mr.Y. Efter ett tag klev jag också upp med täcket om mig, trött och med rödsprängda ögon. Ögoninflammationen är tillbaka igen. Där sitter han och äter resterna från hans födelsedagsmiddag från gårdagen, han är så söt, konstant hungrig och undrar jag vart han befinner sig så är det alltid vid mitt kylskåp. Jag kommer att sakna att se honom stå där och titta in i kylskåpet, han frågar inte om han får ta något längre, vilket jag tycker är bra. Jag är nämligen så att jag ser mitt hem som hans hem. Han ska inte behöva känna sig som en gäst, han ska känna att han kan ta för sig det han vill ha. Jag vet att han kommer att åka snart, men hur tråkigt det än är så ska det någonstans bli skönt också. Då kan jag fokusera på mig själv, och han kommer ju förhoppningsvis hem igen. När han var nere sist så pratade vi varje dag, ringde, sms:ade. Vi saknade varandra, längtade och sa till varandra att den andre inte fick lämna en. Torsdagen då han bara kom hem över dagen, då myste vi och han sa att det skulle kännas som flera år innan vi skulle se varandra igen. Han berättade hur mycket han saknat mig. En dag kommer det här och ta slut, jag fruktar den dagen. Jag är rädd för att bli lämnad.
Nu borde jag verkligen gå och lägga mig, imorgon ska jag träna efter skolan och sen ska jag jobba. Och efter det ska jag få träffa min sötnos :-) Hoppas att ni har haft en bra dag!
Sov gott
