binasvardag

Det är mycket i mitt liv som är väldigt tufft just nu. Jag orkar inte fokusera på något men några få saker tvingar jag mig själv att göra. Som att träna med min fina vän Carolina! Jag känner ingen direkt lust men när jag tar mig dit och kör mitt pass så mår jag faktiskt bättre. Jag har alltid varit dålig på att säga ifrån, att våga lämna det som ger mig mer huvudbry än lycka, varför vet jag inte. Jag har lärt mig att skilja på min större dalar och de mindre. När jag mår riktigt dåligt har jag svårt att skratta och le från hjärtat, jag drar mig undan och allt runt omkring mig är kaos, precis som det är inombords, när jag har dem mindre dalarna så orkar jag träffa människor utan att få ångest för det. Som det är nu så känner jag mig bara rent avtrubbad. Skulle vilja gråta men jag kan inte, men det skulle hjälpa mig iallafall. Just nu känns min "relation" till MrY spänd efter vårt bråk igår. Trots att det vart hyfsat utrett så har vi nog båda backat en aning. Han kan vara väldens underbaraste, för att sen vända och bli sur och kall. När han har sina humörsvängningar så är det oftast jag som får ta emot hans elaka kommentarer och lyssna på hur sur han är. Ibland är det tydligen mitt fel också...