binasvardag

Just nu sitter jag och planerar min träning, eftersom att jag inte har tränat på länge så hade jag tänkt att börja köra lite pass på IKSU för att stärka upp kroppen och få upp lite flås. Snart kommer ju Carolina hem och då ska vi köra stenhårt med styrketräningen. Ikväll ska jag bjuda Mr.Y på middag eftersom att han fyller år idag, måste erkänna att jag blev lite smått irreterad eftersom att vi hade planerat några saker men sen så kom han på en massa andra saker, men jag orkar inte tjafsa, det är hans födelsedag så han får bestämma vad han vill göra. Det är bra att han ska göra lite annat för då kan jag åka och träna:-)

Mitt möte med Mr. Y blev faktiskt bättre än vad jag hade förväntat mig, jag som hade tänkt ut hur jag skulle göra och allt. Men ibland ändrar man ju sig och nu har jag bestämt mig för att låta det bli vad det blir. Han hade förstått att det var något jag ville prata om men jag sa till honom att jag inte orkade ta upp det. Så nu är det helg igen och veckorna flyger förbi alldeles för snabbt. Ikväll blir det idol och ligga i soffan, är alldeles ihjäl eftersom Olivia vaknade inatt strax efter tolv och var vaken ända till klockan fyra :-S.

Trots att jag vaknade med en känsla av håglöshet och mindre ork att vilja stiga upp imorse så blev det en helt okej dag. Inte direkt rolig, men väldigt uppfyllande och lärdomsrik. Försov mig idag, eftersom att jag bara hade en lektion så blev det att jag stannade hemma. Lämnade barnen på dagis och njöt av en kortare promenad i det kyliga men dock soliga vädret. Gjorde mig iordning och åkte för att träffa min terapeut, det var en bra träff idag.Gick förbi restaurang Björken och sa hej till Jocke som jag inte träffat på en månad, efter det blev det en sväng till sjukhuskyrkan där jag träffade min vän Pastorn. Ännu ett givande samtal under dagen.

Barnen är trötta och så också jag. Ikväll ska jag sätta mig ner och läsa om upplysningen och romantiken. Imorgon ska vi kliva upp tidigt. En dag fylld med skola och annat. Sen ska jag träffa Mr. Y, ska bli intressant.
Nu väntar vi på bollibompa sen blir det sängdags för barnen.

Ha d gott så länge

Denna ljuva kyliga höst som får oss frostbitna i kinderna och färgar våra näsor röda. Denna underbart färgsprakande höst som färgar alla löv från gröna till gula, oranga och röda.

Denna årstid som jag så många gånger mått dåligt, då tårarna bara runnit längs mina kinder och allt känts så hopplöst. Jag tycker hösten är en vacker årstid men den får mig ofta att grubbla och må dåligt. Mörkret som hösten bär med sig finns alltför ofta inte bara utomhus, utan också inom mig. Men ibland lyckas jag stanna upp och se allt det vackra den också för med sig.

Det är jag tacksam för!

Nu väntar ännu en dag fylld med bestyr och jag hoppas jag har styrkan att klara av den!

Idag nådde jag sista droppen och en flod av känslor utlöstes, tårarna svallade över och jag orkade inte ens försöka hindra dem. Där satt jag ensam på en ful IKEA pall i köket och grät hejdlöst, allt som jag burit inom mig den sista tiden fick rinna ur mig. I den stunden satte jag inte mycket värde på mig själv. Värdelös var ordet jag skulle ha valt om någon skulle fråga hur jag såg på mig själv. Ännu mer besviken blev jag av att inse att där jag trodde att jag hade stöd och förtröstan fann jag ingenting. Kanske lika bra att inse det nu innan jag hunnit ge mer av mig själv.

Vi har alla våra ryggsäckar fyllda med upplevelser, minnen, sorger, glädje och livserfarenheter. En del av oss kan använda oss av dem och bli lite bättre människor, medan andra inte klarar av det. Jag strävar alltid efter att bli en bättre människa som vill finnas till för människor, stödja mina vänner i deras sorg eller motgångar och glädjas med dem i deras lycka. Men en del kan inte det. För vissa är det svårt.

Utmattad och trött känner jag mig nu och jag skulle vilja sova i en vecka i sträck, för att vakna med nyfunnen energi och glädje. Jag känner ingen glädje alls just nu, men däremot känner jag en liten del av vilja, viljan att ställa mig upp och borsta bort gruset från knäna efter att fallit handlöst mot marken. Jag har tagit tag i viktiga bitar idag och det får mig att må bra. Nu väntar plugg.
Hoppas det känns bättre snart....

Jag trodde nog aldrig att jag skulle säga det men just nu längtar jag efter att få vara själv. Visserligen är jag ensam just nu men jag har tonvis med saker att göra och får inte den där riktigt egna tiden där jag kan bara vara. Jag hade glömt hur påfrestande det kan vara att leva med någon 24 timmar om dygnet, fast man tycker om personen hur mycket som helst så kan man inte låta bli att störa sig på vissa saker.

Jag och Mr Y har väl hamnat i det läget just nu, idag vart han då riktigt irreterad på mig och det fick jag höra också. Men det är bra att man säger till direkt, ikväll har jag iallafall en överraskning åt honom när han kommer.
Vet ni vad? Jag har skaffat mig en ny dator som dock inte har kommit ännu.
Gissa vilken det blev?


Japp det blev en McbookPro :-)
Nu ska jag plocka undan lite, sen kommer Erika och Molly förbi en stund och då ska vi fika lite. Emma kommer senare och ska hjälpa mig att sätta ihop tv-bänken så slipper Mr. Y fixa det ikväll. Sen har jag föräldrarmöte på flickornas dagis och sen hade jag tänkt att dra på gymmet och träna lite. Ikväll blir det nog mys och imorrn ska jag plugga och fixa naglarna. Jag hoppas på att jag får träffa underbara Carolina imorrn kväll också :-) Till helgen blir det jobb och på söndag kommer mina fantastiska döttrar hit. Fullt upp med andra ord.

Ha en bra dag så länge!

Nu är det snart dags att bege sig till Basse och äta middag och göra överlämningen. Sen hem för att städa lite och sen får jag tydligen fin besök ikväll, jag väcktes nämligen av en oväntad överraskning så det ska bli superroligt.

Ha en bra dag så länge!

Kram

Skulle man nog kunna säga eftersom att klockan är 04:05 och jag fortfarande sitter uppe. Barnen vaknade supertidigt igår morse så jag har vart riktigt sliten och trött idag. Men vi tog oss ut i höstvädret på en liten vagnpromenad och iförskaffade mat och det självklara lördagsgodiset. Jag och barnen beslutade oss för att bjuda pappa Basse på middag så det var supermysigt att äta tillsammans som en enda stor familj :-)

När barnen somnat kom Markus förbi och hjälpte mig att installera min digitalbox, det var supernsällt av honom.
Mr.Y började sms:a under kvällen och jag blev så lycklig eftersom att det var hans initiativ. Jag hade nämligen inte skickat ett enda under dagen. Saknar honom så ofantligt mycket, känns nästan outhärdligt att behöva vänta på honom i flera veckor till. Som tur så känner han precis likadant. Han säger att jag knappt kan ana hur mycket han saknar mig. Vi vill båda vara med varandra men jag tycker att det är bra att gör något som han tycker om och brinner för. Det ska man göra, man måste följa sin egen vilja när man har den underbara möjligheten.

Nu ska jag gå och lägga mig dem få timmar jag kommer att få sova inatt.
Hoppas ni alla sover gott

Kram

Vad mer kan jag säga än att jag har dem vackraste barnen världen någonsin skådat! Trots att vi alltid kommer ha ett barn för lite hos oss så är jag oerhört tacksam för de två jag fick. Två underbara flickor som förgyller både min och andras vardag. Mina barn får mig att vilja vara en bättre människa, de får min mamma att orka kämpa mot cancern och dem sätter guldkant på alla våra nära och käras vardag.

Visst finns det dagar då man är så less att det känns som att man håller på att gå under, då all kraft har runnit ur en och man vet inte hur man ska orka men så är livet. Allt de goda överväger det som kan kännas jobbigt. Ett barns kärlek är så oskyldigt, vackert och villkorslöst. Dem kräver inget tillbaka.

Tack för att Ni finns i mitt liv

Jag tycker inte om att sätta ord på känslor åtminstone inte när det kommer till vad jag känner för någon. Så fort man sätter ord på sina känslor så blir man mer sårbar. Egentligen är jag väldigt bra på att beskriva mina känslor. exempelvis om jag känner mig arg, frustrerad, glad eller ledsen men att sätta ord på vad jag känner för någon i kategorin: Kärlek så backar jag.

Tyvärr väljer jag att alltid tro det värsta om dem jag tycker om, tänker alltför ofta att dem kommer såra mig, lämna mig eller krossa mig totalt. Försvarsmekanism kallas det, inte alltid i positiv bemärkelse måste jag erkänna. Det kanske handlar om att jag har krass självbild och inte värderar mig tillräckligt högt, de kan också vara att jag har dåligt självförtroende, jag har faktiskt ingen aning.

En vännina frågade mig om jag var förälskad i Mr.Y och jag kände att jag egentligen inte riktigt ville ge henne något riktigt svar på det, så jag svarade bara att jag inte tycker om att sätta ord på mina känslor. Mr.Y kommer ju att vara borta många veckor till vilket känns både bra och dåligt! Jag saknar ju att umgås med honom och hela hans underbara personlighet och värme men samtidigt ger det mig den distans jag behöver för att inte falla för honom. Att inte ge honom mitt hjärta, inte bli sårad, inte bli besviken och att inte bli krossad.

Efter det att jag och Basse separerade var jag tvungen att bygga upp mig själv mitt eget Jag och det var inte lätt.  Sakta men säkert började jag lära mig att njuta av ensamheten, ensamheten var det jag hade fruktat allra mest. Basse bodde ju här i sex veckor medan hans badrum renoverades och det gjorde att mitt nya svaga egna Jag gick sönder. Det var så skört ännu, jag anklagar inte honom men jag tror inte det var bra för mig eller rättare sagt jag vet att det inte var bra för mig.
Nu har jag fått börja om från ruta ett igen och det är både skrämmande och spännande, men jag ska lyckas med det igen.

Jag vet inte om jag kommer sätta några ord på vad jag känner för Mr.Y mer än att jag tycker om honom och jag trivs i hans sällskap. Tiden får utvisa..

Ha en bra dag!

Att längta och vänta kan både ge upphov till både sprudlande förväntasfulla känslor likväl som det kan kan vara fruktansvärt att vänta på ett svar eller längta efter någon så det gör ont. Jag har både längtat så att det har gjort ont och väntat förväntasfullt på någon/något. Idag fick jag en underbar dag, en dag jag inte hade förväntat mig stt få, Jag fick tid med någon jag tycker om, tid som jag inte hade trott skulle komma ännu. Men jag värdesatte den tiden än om det bara handlade om några timmar. Jag fick en ny energi som var positiv och gjorde mig glad ända in i själen. Det är sån energi vi ska sträva efter.

Mr. Y kom hem för några timmar för att sen bege sig till sitt barndomshem. Men fast att jag visste att vi inte hade mycket tid så var jag så lycklig för det var tid som betydde något för mig, tid jag inte trodde jag skulle få, det var tid med någon som jag tycker om.

Nu är jag glad, nöjd, lycklig, ensam med ändå känner jag någon form av inre ro. Jag försöker acceptera att man måste leva i nuet, att man inte kan grubbla på allt och fundera ut vad som kommer härnäst. I svenskan håller vi på att läsa om upplysningen och romantken, i romantiken ska man följa sin känsla och inte styras av sit förnuft och det är nog det jag försöker anamma. Mr. Y kommer ju tillbaka även om det kan kännas långt bort och trots att det kan vara över innan det knappt börjat så måste man ju tro att vi kommer mötas igen.

Jag är ung, jag är fri och singel! Det är min tid nu.