Känslor
Jag tycker inte om att sätta ord på känslor åtminstone inte när det kommer till vad jag känner för någon. Så fort man sätter ord på sina känslor så blir man mer sårbar. Egentligen är jag väldigt bra på att beskriva mina känslor. exempelvis om jag känner mig arg, frustrerad, glad eller ledsen men att sätta ord på vad jag känner för någon i kategorin: Kärlek så backar jag.
Tyvärr väljer jag att alltid tro det värsta om dem jag tycker om, tänker alltför ofta att dem kommer såra mig, lämna mig eller krossa mig totalt. Försvarsmekanism kallas det, inte alltid i positiv bemärkelse måste jag erkänna. Det kanske handlar om att jag har krass självbild och inte värderar mig tillräckligt högt, de kan också vara att jag har dåligt självförtroende, jag har faktiskt ingen aning.
En vännina frågade mig om jag var förälskad i Mr.Y och jag kände att jag egentligen inte riktigt ville ge henne något riktigt svar på det, så jag svarade bara att jag inte tycker om att sätta ord på mina känslor. Mr.Y kommer ju att vara borta många veckor till vilket känns både bra och dåligt! Jag saknar ju att umgås med honom och hela hans underbara personlighet och värme men samtidigt ger det mig den distans jag behöver för att inte falla för honom. Att inte ge honom mitt hjärta, inte bli sårad, inte bli besviken och att inte bli krossad.
Efter det att jag och Basse separerade var jag tvungen att bygga upp mig själv mitt eget Jag och det var inte lätt. Sakta men säkert började jag lära mig att njuta av ensamheten, ensamheten var det jag hade fruktat allra mest. Basse bodde ju här i sex veckor medan hans badrum renoverades och det gjorde att mitt nya svaga egna Jag gick sönder. Det var så skört ännu, jag anklagar inte honom men jag tror inte det var bra för mig eller rättare sagt jag vet att det inte var bra för mig.
Nu har jag fått börja om från ruta ett igen och det är både skrämmande och spännande, men jag ska lyckas med det igen.
Jag vet inte om jag kommer sätta några ord på vad jag känner för Mr.Y mer än att jag tycker om honom och jag trivs i hans sällskap. Tiden får utvisa..
Ha en bra dag!
Tyvärr väljer jag att alltid tro det värsta om dem jag tycker om, tänker alltför ofta att dem kommer såra mig, lämna mig eller krossa mig totalt. Försvarsmekanism kallas det, inte alltid i positiv bemärkelse måste jag erkänna. Det kanske handlar om att jag har krass självbild och inte värderar mig tillräckligt högt, de kan också vara att jag har dåligt självförtroende, jag har faktiskt ingen aning.
En vännina frågade mig om jag var förälskad i Mr.Y och jag kände att jag egentligen inte riktigt ville ge henne något riktigt svar på det, så jag svarade bara att jag inte tycker om att sätta ord på mina känslor. Mr.Y kommer ju att vara borta många veckor till vilket känns både bra och dåligt! Jag saknar ju att umgås med honom och hela hans underbara personlighet och värme men samtidigt ger det mig den distans jag behöver för att inte falla för honom. Att inte ge honom mitt hjärta, inte bli sårad, inte bli besviken och att inte bli krossad.
Efter det att jag och Basse separerade var jag tvungen att bygga upp mig själv mitt eget Jag och det var inte lätt. Sakta men säkert började jag lära mig att njuta av ensamheten, ensamheten var det jag hade fruktat allra mest. Basse bodde ju här i sex veckor medan hans badrum renoverades och det gjorde att mitt nya svaga egna Jag gick sönder. Det var så skört ännu, jag anklagar inte honom men jag tror inte det var bra för mig eller rättare sagt jag vet att det inte var bra för mig.
Nu har jag fått börja om från ruta ett igen och det är både skrämmande och spännande, men jag ska lyckas med det igen.
Jag vet inte om jag kommer sätta några ord på vad jag känner för Mr.Y mer än att jag tycker om honom och jag trivs i hans sällskap. Tiden får utvisa..
Ha en bra dag!
Kommentarer
Trackback
