binasvardag

Godkväll alla Ni som läser denna blogg.

Om ni ändå kunde förstå vilken smärta min kropp känner just nu, jag har nämligen varit och tränat brännboll tillsammans med Johannas och "hennes" lag Lost wikings. Jag är nog den mest otränade människan jag känner, jag var nämligen lite tidig till min träff med Johanna så jag bestämde mig för att promenera hem till henne.

Oskar och compani skulle nämligen ta en promenad till ICA så då passade jag på att gå med dem en bit. Min hjärna tänkte att jag skulle springa den sista biten till Jojjan, som uppvärming men det var en väldigt dålig idé. När jag kom fram pustade och frustade jag värre än vargen i "De tre små grisarna" och benen värkte.

Jag och Jojjan pratade som vanligt om hur många kilon för mycket vi vägde och jämförde gladligen våra fettvalkar. Vem av oss som vann låter vi vara osagt!

Hur som helst tog vi en promenad ner till ängarna där träningen skulle äga rum. Jag kände mig smärre nervös då jag inte spelat brännboll på 17 år ungefär. Jag och Jojjan ställde oss och kastade lite bollar till varandra för att värma upp inför alla lyror vi skulle ta. Efter en stund var det bara att ställa in i sig i spelet. Bollrädd som jag är, så försökte jag att ducka inför så många bollar jag kunde medan de andra gladeligen nickade de hårda tennisbollarna och sa att de såg stjärnor efteråt.

Det ska sägas att jag inte är en höjdare på att slå men några träffar fick jag iallafalla in även om dem inte kom så långt. Jojjan däremot var en stjärna på att slå långbollar. Jag fick ont i högra axeln av att kasta en boll till brännaren, detta är ett klart bevis på att jag är otränad om något!

Efter ca 90 minuters brännboll var träningen över och det snackades och skämtades hit och dit. Mitt i allt detta får jag för mig att jag och Jojjan ska hjula, gammal gymnast som jag är så sitter det fortfarande kvar hur man hjular i benmärgen. Det jag inte tänkte på var att jag väger en hel del kilogram mer och att en enhands hjulning skulle bli ganska tungt.. PANG det kändes i axeln!! Men jag genomförde den snyggt, gjorde även några halvrondater som blev riktigt snygga.

Promenaden hem gav mig dock ännu mer bevis på hur otränad jag är. Jag fick gå i snigeltakt och det såg ut som om jag hade skitit på mig. Axeln har jag fortfarande ont i men den brukar jag få ont i även när jag styrketränar, så det är väl nå skit i den.

Summa sumarum så hade jag fantastiskt roligt och det fanns även ögongodis att titta på, vilket aldrig är fel. Titta får man göra fast man har pojkvän! Nu väntar duschen och sen hoppas jag på lite mys med älsklingen!

Godnatt